"Minnesfjället" 

Besök Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik och lyssna till guidens berättelse om liv och arbete i gamla tider. Här har man tillverkat kvarnstenar under 800 år och människans flit har satt sina spår runt hela berget. Lummig lövskog döljer mycket av de kilometerlånga skrotstenshögarna, men runt om berget finner man arvet som gamla Lugnåsare lämnade efter sig i form av ca 600 dagbrott och 55 gruvor, varav en är öppen för visning.

Vandra nedför stigen och njut av blommor, träd och tillvaron i största allmänhet. Efter visningen kan du besöka museet, handla i kiosken eller bara dricka en kopp kaffe med dopp eller äta glass.

Muntlig tradition berättar att brytningen påbörjades av munkar under 1100-talet, vilket kom att växa till en verksamhet som på 1850-talet blev större än all annan industri i Mariestad sammantaget. Lugnås dominans av marknaden berodde på den goda tillgången av lämplig gnejs, rik på fältspat och kaolin. Brytningen drevs med enkla metoder och redskap i dagbrott eller i gruvor. Arbetet var mycket tungt och "fjälla-karlarna" dog unga.

Höga ekar inramar den del av Boos ängar som man idag kallar Klosterängen. Hit kom år 1147 en grupp cisterciensermunkar som med sitt arbete lade grunden till brytningen av kvarnstenar i Lugnås. Här byggde man sannolikt ett enklare kloster av trä, vilket blev utpost till Varnhems kloster som började byggas några år senare. Även Gudhems kloster hörde till samma klosterorden, men var ett nunnekloster och såväl kloster som bygden har blivit högaktuell genom Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn.

Visningarna i Qvarnstensgruvan sköts sedan 1998 av en lokal idell förening, som till huvudsaklig del består av folk från Lugnås-byn. Men även andra är välkomna och Du får gärna stödja Föreningen Qvarnstensgruvan Minnesfjället genom att bli medlem. Det kostar 50:- per vuxen och år. Ungdom under 18 år betalar 25:- och familjer 125:-

Sätt in pengarna på postgiro 188 08 45-1 och glöm inte att skriva ditt namn och din adress.

Du kan ringa till oss på 0501-40686, men var beredd på att det ofta är en telefonsvarare som tar emot ditt samtal. Vi hör av oss till dig senare så fort vi har lyssnat på bandet. 

Vill du titta på en ca. 4 minuter lång film om platsen - Klicka här!
http://www.youtube.com/watch?v=xSoxDb8_xKM

 Vill du veta mer, så hör av dig till
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Historia

"Här är ett märkvärdigt berg."

Man vet inte så mycket om Lugnås före 1000-talet. En stenyxa och flintkniv som är funna i socknen samt att kyrkan uppfördes på 1100-talet, visar dock på att folk bodde här redan innan.

Äldsta kända kartan är från 1659. Berget är då glest bevuxet med lövskog och hagar samt omgivet av storskogarna Kinne- och Hammarskogen. På nordvästra sidan finns gamla och stora kvarnstensfält inritade. Byn Lugnås består huvudsakligen av Torpelund och Rud säteri, samt gårdarna Hult(et), Sjötorp, Dyrenäs, Kulpetorp, Boo, Myren, Lilla Rud och Älerud, samt Lugnås kyrka och kyrkby med ett antal hus.

Några enstaka hemman finns kartlagda i slutet av 1700-talet, men först vid laga skiftet på 1840-talet finns hela området noggrant kartlagt. Troligen har förändringar av åker- och ängsareal varit av liten omfattning från 1600-talet fram till laga skiftet.

Åkrarna låg då oftast samlade omkring byn, i norr på den markanta sandstensplatån. Här bedrevs tresädesbruk, d.v.s åkern var indelad i 3 gärden, varav 2 odlades och ett fick ligga i träda. Varje år låg olika gärden i träda. Årder (en enkel föregångare till plogen) användes vid brukandet av jorden i Lugnås by. Mest såddes råg och blandkorn, men även ärter.

På åkrarna var en mängd odlingsrösen upplagda, och brukningsytorna var uppsplittrade av åkerrenar och vallremsor, där man slog gräset och tog tillvara detta.
Den mesta höskörden fick man från ängarna, som till ytan var betydligt större än åkermarken. Ängarna var beväxta med lövträd och buskar. Här bedrev man ock så lövtäkt, d.v.s man repade löv och hamlade, skar, lövruskor från träden, till vinterfoder åt djuren.
Ek omnämns på många ställen i beskrivningarna av ängarna och även björk, asp och ask.

Betesdjuren släpptes på bete i hagar och på skogen. Mulbetet var någorlunda omkring Lugnåsberget. Skogstillståndet var desto sämre, troligen just på grund av betet. Det förekom att man svedjade skogen för att få bättre bete. Förutom kvarnstensbrytning ägnade man sig i liten skala åt kalkbränning eller åt fortransporter.
Ofta hade man en trädgård och en humlegård till byn eller gården.

Lugnåsbergets landskap är präglat av människans verksamhet. Det är helt och hållet ett kulturlandskap. Varje epok har genom sin markanvändning och sin ägostruktur eller brukningsförhållanden, format land skapet på ett speciellt sätt. Eftersom nya former ständigt lagrats på de äldre har spåren av tidigare verksamheter blivit allt mer otydliga och svåra att tolka.
Fortfarande finns emellertid partier på Lugnåsberget där flera skikt av äldre skedens landskap kan skönjas. Det är en viktig kulturminnesvårdsuppgift att bevara dessa landskapskvaliteer och så långt möjligt göra dem högre. Den fortsatta utvecklingen av verksamheten på berget får inte innebära att bygden förlorar sin identitet och historiska förankring.

Folkmängden var år 1750, 1469 och år 1810, 1903 personer. Det laga skiftet vid 1840-talet medförde stora förändringar, då gårdar flyttades ut och åkerarealen ökade. Berget har behållit en hel del av utseendet från denna tiden, med gamla mönster av åker- ängs- och hagmarker. Går man en promenad med kaffekorg runt Stenhuggarstigen, kan man via de skyltar som finns få en ganska god bild av hur berget såg ut. Synd att inte den stora kvarnen på Skepparbacken och vindmotorn vid Stora Rud finns kvar.

Läs mer om folk och folkliv i de skrifter som du kan köpa vid Qvarnstensgruvan Minnesfjället. T.ex. "Folk som fanns i Lugnås" och "Lanthandel och andra verksamheter på Lugnåsberget."