Besök Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik och lyssna till guidens berättelse om liv och arbete i gamla tider. Här har man tillverkat kvarnstenar under 800 år och människans flit har satt sina spår runt hela berget. Lummig lövskog döljer mycket av de kilometerlånga skrotstenshögarna, men runt om berget finner man arvet som gamla Lugnåsare lämnade efter sig i form av ca 600 dagbrott och 55 gruvor, varav en är öppen för visning.
Vandra nedför stigen och njut av blommor, träd och tillvaron i största allmänhet. Efter visningen kan du besöka museet, handla i kiosken eller bara dricka en kopp kaffe med dopp eller äta glass.
Muntlig tradition berättar att brytningen påbörjades av munkar under 1100-talet, vilket kom att växa till en verksamhet som på 1850-talet blev större än all annan industri i Mariestad sammantaget. Lugnås dominans av marknaden berodde på den goda tillgången av lämplig gnejs, rik på fältspat och kaolin. Brytningen drevs med enkla metoder och redskap i dagbrott eller i gruvor. Arbetet var mycket tungt och ”fjälla-karlarna” dog unga.
Höga ekar inramar den del av Boos ängar som man idag kallar Klosterängen. Hit kom år 1147 en grupp cisterciensermunkar som med sitt arbete lade grunden till brytningen av kvarnstenar i Lugnås. Här byggde man sannolikt ett enklare kloster av trä, vilket blev utpost till Varnhems kloster som började byggas några år senare. Även Gudhems kloster hörde till samma klosterorden, men var ett nunnekloster och såväl kloster som bygden har blivit högaktuell genom Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn.
Visningarna i Qvarnstensgruvan sköts sedan 1998 av en lokal idell förening, som till huvudsaklig del består av folk från Lugnås-byn. Men även andra är välkomna och Du får gärna stödja Föreningen Qvarnstensgruvan Minnesfjället genom att bli medlem, som du redan läst om tidigare på vår hemsida.
Med start vid Lugnås kyrkas parkering kan du besöka 3 geologisk informationspunkter. Du hittar karta för detta på Facebook via denna länk ”Lugnås Geologiska Vandring”.
Vandringen kan göras till fots, per cykel eller med bil mellan tre olika informationstavlor och platser, där man får veta mer om bergets geologi. En tidsresa som för dig flera hundra miljoner år bakåt i tiden.
(1) På övre delen av berget visar vi på alunskiffer, orsten och fossil som t.ex. Agnostus Pisiformis.
(2) Vid Älerud visar vi hur Baltiska Issjön satte sina spår på berget.
(3) Vid gruvan (och givetvis inne i gruvan) handlar det om gnejs, konglomerat och sandsten med fossilspår, m.m.
Kom gärna hit på våra speciella temadagar som kallas Geologins dag och lär dig mer om den svindlande tidsresan och om vår jord och berggrund.
LÄNKAR
Geonord för det mesta och det bästa om geologi.
Västergötlandssmuseum
Stenhuggarstigen
Platåbergens Geopark
Man vet inte så mycket om Lugnås före 1000-talet. En stenyxa och flintkniv som är funna i socknen samt att kyrkan uppfördes på 1100-talet, visar dock på att folk bodde här redan innan.
Äldsta kända kartan är från 1659. Berget är då glest bevuxet med lövskog och hagar samt omgivet av storskogarna Kinne- och Hammarskogen. På nordvästra sidan finns gamla och stora kvarnstensfält inritade. Byn Lugnås består huvudsakligen av Torpelund och Rud säteri, samt gårdarna Hult(et), Sjötorp, Dyrenäs, Kulpetorp, Boo, Myren, Lilla Rud och Älerud, samt Lugnås kyrka och kyrkby med ett antal hus.
Några enstaka hemman finns kartlagda i slutet av 1700-talet, men först vid laga skiftet på 1840-talet finns hela området noggrant kartlagt. Troligen har förändringar av åker- och ängsareal varit av liten omfattning från 1600-talet fram till laga skiftet.
Förutom kvarnstensbrytning ägnade man sig i liten skala åt kalkbränning eller åt fortransporter.
Ofta hade man en trädgård och en humlegård till byn eller gården.
Lugnåsbergets landskap är präglat av människans verksamhet. Det är helt och hållet ett kulturlandskap. Varje epok har genom sin markanvändning och sin ägostruktur eller brukningsförhållanden, format land skapet på ett speciellt sätt. Eftersom nya former ständigt lagrats på de äldre har spåren av tidigare verksamheter blivit allt mer otydliga och svåra att tolka.
Fortfarande finns emellertid partier på Lugnåsberget där flera skikt av äldre skedens landskap kan skönjas. Det är en viktig kulturminnesvårdsuppgift att bevara dessa landskapskvaliteer och så långt möjligt göra dem högre. Den fortsatta utvecklingen av verksamheten på berget får inte innebära att bygden förlorar sin identitet och historiska förankring.
Folkmängden var år 1750, 1469 och år 1810, 1903 personer. Det laga skiftet vid 1840-talet medförde stora förändringar, då gårdar flyttades ut och åkerarealen ökade. Berget har behållit en hel del av utseendet från denna tiden, med gamla mönster av åker- ängs- och hagmarker. Går man en promenad med kaffekorg runt Stenhuggarstigen, kan man via de skyltar som finns få en ganska god bild av hur berget såg ut. Synd att inte den stora kvarnen på Skepparbacken och vindmotorn vid Stora Rud finns kvar.
Läs mer om folk och folkliv i de skrifter som du kan köpa vid Qvarnstensgruvan Minnesfjället. T.ex. ”Folk som fanns i Lugnås” och ”Lanthandel och andra verksamheter på Lugnåsberget.”
Historisk sammanfattning
Cisterciensorden grundades 21 mars 1098. Ledare för rörelsen var en munk vid namn Robert av Molesme som med en grupp likasinnade drog sig undan till Cistels som var ”en plats där ingen bodde”. Detta skedde som en reaktion mot ”vällevnaden och förfallet” i en del av de dåtida klostren och man ville därför återgå till de stränga benediktinerreglerna, Ora et Labora – Bed och Arbeta. Platsen kom att få namnet Cîteaux och ligger strax söder om Dijon i Burgund och här grundlades cistersiensernas första kloster. Nya kloster bildas sedan genom ”utvandring” – d.v.s. en grupp munkar vandrar ut och anlägger ett dotter-kloster, med Cîteaux som moder-kloster.
Robert flyttade, på order från påven och efter önskemål från hans hemförsamling, tillbaka till sin hemförsamling efter bara ett år. Hans ledarskap övertogs av abbé Alberic som fick slita ont under ett antal år då man bygger upp verksamheten och 1109 ersattes han av Stephen Harding.
År 1112 kommer den unge adelsmannen Bernard de Fontaine tillsammans med 30 personer – varav 4 bröder och 2 farbröder – och ansluter sig som noviser. Han var son till greven av La Fontaine i Clairvaux och föddes 1090 och därmed bara 22 år gammal när han gick in i klosterlivet. Bernhard lämnade Cîteaux redan 1115 och med en grupp munkar, troligen några av sitt ursprungliga sällskap, återvände han till sin hemstad Clairvaux och grundade det första dotterklostert.
Bernhard av Clairvaux kom att bli en av samtidens största teologer och vid 1128 är han ordens överhuvud. Han skriver ett flertal böcker och under hans överinseende växer Cistercienserorden med en rask takt. Dessutom är han också en politiskt mycket inflytelserik man. Vid hans död 1153 hade Clairvaux inte mindre än 700 lekbröder och munkar och fördelat i Europa finns det cirka 300 kloster. Vid utgången av 1100-talet hade antalet cistercienskloster vuxit till 500 stycken och som mest når man upp till 700 stycken innan den franska revoulutionen kommer att förändra världen.
Till Sverige kom orden 1141, då Alvastra kloster grundades av munkar från Clairvaux, med stöd av den sverkerska kungaätten. Härifrån spreds de vidare och efter en kortare bosättning på Lurö 1143-1145 kom man, under ledning av abbé Henric, till Lugnås omkring 1145-47. Här anlade man ett s.k. conventum som man kan likna vid ett ”provisoriskt kloster”, för att senare fortsätta till Varnhem där man 1151 byggde ett ”riktigt” kloster med stöd av den erikska ätten. Gudhem grundades på 1160-talet.
1234 brinner det i Varnhem och vid utgrävningen av brandresterna på 1920-talet fann man kvarnsten från Lugnås.
Vill du veta mer Cisterciensorden.
Industrihistorien
SPÅR AV QVARNSTENAR
På vägen upp från Lugnås och E20 till Qvarnstensgruvan, kan du efter ett par kilometer se en samling kvarnstenar som dels legat kvar på ”torget” och dels flyttats fram från skogarna runt Lugnåsberget. Stentorget fungerade som plats för finhuggning samt för lagring och försäljning.
Stentorget i februari
Allt eftersom något gick fel under tillverkning eller transport lämnades också många stenar kvar i skogarna och går man längs stigar och vägar i Lugnås hittar man mycket rester av dessa än i dag.
På Stentorget kan du tyvärr också se att vår miljö fräter hårt på stenarna. Många av dem du ser verkar vara perfekta, men tittar man på ytor och kanter ser man att nedfall och väder tar ut sin rätt. Ett väderskydd skulle behövas inom kort, för annars är frågan hur det kommer att se ut om 50-100 år?
Fjällakarlar vid E20
Nära E20 vid Lugnås kan du se en installation av stål, med fjällakarlar i naturlig storlek som just håller på med att bryta loss en kvarnsten.
Mannen på stenen står barfota för att kunna känna vibrationerna och stenens reaktion, när hans kamrat slår på kilarna med släggan. Det är en känslig uppgift och i bakgrunden står ytterligare en man, som lutar sig mot ett spett och väntar på resultatet. Kommer man att lyckat få loss den oskadd?
En man sitter på huk och sätter i nya kilar samt justerar dessa mellan slagen.
Längre ner i backen sitter den lille grabben Jakob, uppkrupen på en sten, och beundrar ”de stora farbröderna” som jobbar så hårt. Snart kanske han skall börja som smedhalva och springa ärenden vid gruvan och när han blir äldre kanske han blir stenhuggare.
Gruppen är bekostad av Trafikverket och Ingemar Beiron, som också har skapat gruppen. Den invigdes till säsongen 2008 och kommer förhoppningsvis att fungera som ”varumärke” för Lugnås och Qvarnstensgruvan Minnesfjället. Föreningens logotyp visar samma grupp av stenhuggare, som också finns i en annan uppställning strax intill muséet.
Skärning och svetsning av grupperna är gjort hos Svetsbolaget Conrad & Co AB i Mariestad, som under åren varit sponsor för verksamheten i föreningen.
Andra sponsorer genom åren är Stenmarks Bygg, Ballast i Äskekärr, Lugnås Alltjänst, samt en del andra företag och privatpersoner.
Djur och natur
Åkrarna låg då oftast samlade omkring byn, i norr på den markanta sandstensplatån. Här bedrevs tresädesbruk, d.v.s åkern var indelad i 3 gärden, varav 2 odlades och ett fick ligga i träda. Varje år låg olika gärden i träda. Årder (en enkel föregångare till plogen) användes vid brukandet av jorden i Lugnås by. Mest såddes råg och blandkorn, men även ärter.
På åkrarna var en mängd odlingsrösen upplagda, och brukningsytorna var uppsplittrade av åkerrenar och vallremsor, där man slog gräset och tog tillvara detta.
Den mesta höskörden fick man från ängarna, som till ytan var betydligt större än åkermarken. Ängarna var beväxta med lövträd och buskar. Här bedrev man ock så lövtäkt, d.v.s man repade löv och hamlade, skar, lövruskor från träden, till vinterfoder åt djuren.
Ek omnämns på många ställen i beskrivningarna av ängarna och även björk, asp och ask.
Betesdjuren släpptes på bete i hagar och på skogen. Mulbetet var någorlunda omkring Lugnåsberget. Skogstillståndet var desto sämre, troligen just på grund av betet. Det förekom att man svedjade skogen för att få bättre bete.
Lugnåsbergets landskap är präglat av människans verksamhet. Det är helt och hållet ett kulturlandskap. Varje epok har genom sin markanvändning och sin ägostruktur eller brukningsförhållanden, format land skapet på ett speciellt sätt. Eftersom nya former ständigt lagrats på de äldre har spåren av tidigare verksamheter blivit allt mer otydliga och svåra att tolka.
Fortfarande finns emellertid partier på Lugnåsberget där flera skikt av äldre skedens landskap kan skönjas. Det är en viktig kulturminnesvårdsuppgift att bevara dessa landskapskvaliteer och så långt möjligt göra dem högre. Den fortsatta utvecklingen av verksamheten på berget får inte innebära att bygden förlorar sin identitet och historiska förankring.
Folkmängden var år 1750, 1469 och år 1810, 1903 personer. Det laga skiftet vid 1840-talet medförde stora förändringar, då gårdar flyttades ut och åkerarealen ökade. Berget har behållit en hel del av utseendet från denna tiden, med gamla mönster av åker- ängs- och hagmarker. Går man en promenad med kaffekorg runt Stenhuggarstigen, kan man via de skyltar som finns få en ganska god bild av hur berget såg ut. Synd att inte den stora kvarnen på Skepparbacken och vindmotorn vid Stora Rud finns kvar.
Läs mer om folk och folkliv i de skrifter som du kan köpa vid Qvarnstensgruvan Minnesfjället. T.ex. ”Folk som fanns i Lugnås” och ”Lanthandel och andra verksamheter på Lugnåsberget.”
LITTERATUR
Qvarnstensgruvan säljer nedanstående häften på plats i museet .
Du kan givetvis beställa per mail, men då tillkommer porto- och expeditionskostnad med 40-70 SEK per försändelse, som du får betala per Plusgiro inom 15 dagar. Förskottsbetalning.
Portot beror på antalet böcker du köper.
”Kvarnstensbrotten i Lugnås”
Nytryck 2004 av gammalt häfte.
Skaraborgs länsmuseum. Berit Hange-Persson.
En koncentrerad historik med beskrivning av kvarnstensbrotten i Lugnås genom tiderna.
Häftet är på 16 häftade sidor, delvis illustrerade med gamla fotografier.
ISBN saknas.
50 SEK/Ex
”Maja-Greta Frisk Lungberg”
Utgiven 2012.
Qvarnstensgruvan. Pelle Frisk & Ingemar Beiron.
En berättelse om en kvinnas arbetssamma liv av sonsonens son Pelle Frisk. 9-barnsmor, kvarnstensarbeterska, skepparfru, skepparänka och slakterska hann hon med att vara under sitt strävsamma liv. Rikt illustrerat och i färg på totalt 12 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-7-8
20 SEK/Ex.
”Folk som Fanns i Lugnås”
Först utgiven 1996. Ny bearbetad utgåva 2007.
Qvarnstensgruvan. Ingemar Beiron.
Korta noteringar om folk som en gång fanns i Lugnås. Smeknamn, anekdoter, livsöden, m.m. noterade under privata intervjuer och offentliga samtalskvällar med de äldsta i Lugnås bygdegård 1996.
Med illustrationer och text på totalt 24 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-3-0
25 SEK/Ex.
”Lugnåsberget och August Larssons familj”
Först utgiven 2005. 2:a upplagan 2007.
Qvarnstensgruvan. Bengt-Olof Sandström.
En intressant och gripande berättelse om en kvarnstenshuggare och hans familj, skriven av en släkting till huvudpersonen.
Text och illustrationer på totalt 12 häftade sidor.
ISBN 978-91-633-1237-3
15 SEK/Ex.
”Kunskapsgruvan”
Först utgiven 1998. Bearbetad och utökad utgåva 2007.
Qvarnstensgruvan. Ingemar Beiron & Holger Buentke.
Populärvetenskapligt faktahäfte som tar upp lite av det mesta, som anknyter till Lugnåsberget och dess historik kring kvarnstensbrytningen. Läs kortfattat om fossil, munkar, folkliv, teknik, smide, fladdermöss, fåglar samt blommor och bättra på din allmänkunskap.
Rikt illustrerad med teckningar och kartor på 28 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-2-3
25 SEK/Ex
”Språket i Fjället”
Utgiven 2007.
Qvarnstensgruvan. Holger Buentke & Ingemar Beiron.
Stenhuggarnas olika termer i Lugnås och dess betydelse. Ordbok med stenhuggarnas språk som lär dig bl.a. skillnaden mellan skenodd och skelodd. Omfattar cirka 240 lokala ord med ”översättning”.
Med text och illustrationer på 12 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-0-9
15 SEK/Ex.
”Den siste Vikingen”
Utgiven 2016.
Qvarnstensgruvan. Pelle Frisk & Ingemar Beiron.
Berättelsen om skepparen Ernst G Frisk, som fraktade kvarnstenar från Lugnås.
Skrivet av Pelle A Frisk som en fortsättning på berättelsen on Maja-Greta Frisk Lungberg.
Rikt illustrerat på totalt 40 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-8-5
40 SEK/Ex.
”De första Skaraborgarna”
Utgiven 2011.
Qvarnstensgruvan. Ingemar Beiron & Holger Buentke.
Kortfattat och populärt om Lugnåsbergets geologi och paleontologi. Lär dig det mesta om tider, bergarterna och fossilerna i vårt berg.
Rikt illustrerat och i färg på totalt 24 häftade sidor.
ISBN 978-91-977086-5-4
50 SEK/Ex.
”Lanthandel och andra verksamheter på Lugnåsberget”
Först utgiven 1996. Ny bearbetad utgåva 2007.
Qvarnstensgruvan. Ingemar Beiron & Olle Andersson.
Materialet till detta häfte är insamlat under studiecirkeln ”Historik, Fakta och Muntlig Tradition i Lugnås” januari-februari 1996 och senare bearbetat.
Omfattar 12 häftade sidor med orienteringskarta.
ISBN 978-91-977086-1-6
15 SEK/Ex
”Die Mühlsteinbrüche in Lugnås”
Original.
Skaraborgs länsmuseum. Berit Hange-Persson.
Ovanstående bok översatt till tyska av Holger Buentke.
Illustrerad med gamla fotografier på 16 häftade sidor.
ISBN 91-85884-12-X
25 SEK/Ex
